Domino

Domino, Päron, Råttan, Kamprad. . .  Ja, kärt barn har många namn.
Domino föddes den 16e Januari 2009 och är i skrivandets stund 6 år. Den här hunden har gett mig många grå hår, mycket oro men oj så älskad han är. Det är nog inte många som förstår, utan många tänker nog ”varför har hon den hunden kvar”? För att ni ska förstå den tanken krävs en bakgrundshistoria. . . 
När jag köpte Domino hade ja stora planer för honom, mitt mål var att kunna starta lydnadsklass när han fyllde 10 månader och sen skulle vi köra bruks spår. Ganska snabbt förstog jag att det inte skulle bli så… Redan från första dagen märkte jag att han var rädd för det mesta, helt enkelt en dålig mentalitet. Uppfödaren sa att ”den här hunden är galen, han kommer passa dig, han älskar att kampa och är igång hela tiden”. Ja, jo det stämde väl, men tyvärr inte av rätt anledning. Domino har från första stund varit mycket stressad och som valp (och knappt ens nu) har han kunnat slappna av och gå och lägga sig för att sova.
Han har alltid varit rädd bland både människor och hundar så man kan lugnt säga att vi har jobbat i en uppförsbacke. Dom första spåren vi gjorde var han så rädd så han vågade inte ens gå ut i kopplets längd (trots skinka i spåret), han var så blockerad ifall någon skulle komma och gå på vägen. På klubben höll han sig bakom mig med svansen nere och nerverna på utsidan.
Det är genom Dominos kamplust vi har lyckats ta oss vidare och idag har vi kommit längre än jag någonsin trott att vi skulle. Vi har startat i Lydnadsklass 3 med helt okej resultat. Det som brister är gruppmomenten då han tycker den situationen är väldigt jobbig.
Eftersom jag under 1,5 års tid har jobbat heltid och pluggat heltid har det blivit en naturlig paus i hundträningen. Det har även skett andra förändringar i livet senaste året vilket har lett till att Domino blivit en helt annan hund, han har ”landat” i sig själv. Jag ser ljusare på framtiden när det gäller tävling och vi har tagit upp träningen på ett seriöst sätt igen. Jag tror, och hoppas, att Domino ska klara gruppmomenten bättre nu och vi satsar på att starta en tävling i höst.

Tyvärr har Domino epilepsi och det hindrar oss något i livet. Han har (peppar peppar) inte mer än 1-2 anfall per år, men man vet aldrig om / när det kan förvärras. Epilepsi är en hemsk sjukdom, och det som gör mig så ledsen är att rasklubben (speciellt inte Dominos uppfödare) tar detta på allvar utan det fortsätts att avlas på individer som har epilepsi i släkten. Det har tagits flera kullar på Dominos mamma och syskon efter att det blivit känt att han har epilepsi.
Det är den stora nackdelen med att ha en sån här ras, uppfödarna (inte alla) vill bara tjäna pengar och sen spelar det inte någon roll hur individerna är, varken mentalt eller sjukdomsmässigt.

Domino (2)-1-2web Domino (3)-1webDomino (1)-1web

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s